Behov av nya "kartor"

”När karta och terräng inte stämmer överens - gäller terräng!” står det i en gammal soldatinstruktion. I olika sammanhang har jag påstått att bristsamhällets kartor inte längre avspeglar rådande terräng. För att få bättre hjälp att orientera oss i dagens verklighet behöver vi därför rita nya kartor. Kartor baserade på fakta, med utgångspunkt i våra intressen. I den utmaningen kan vi behöva särskilja två artskilda kartläggningsuppgifter från varandra: 

1. Att söka och kartlägga kunskap med utgångspunkt i kända frågor, frågebesvarande kartor.
2. Att kartägga vilka intresseområden som är mest angelägna att söka kunskap om, frågeskapande kartor.

Frågebesvarande kartor

Kartor är ju till för att ge oss en överblickbar bild av verkligheten. För att vara vederhäftiga måste de baseras på fakta. Och fakta får vi som svar på frågor, vilka i sin tur återspeglar någons intresse i världen.

När vi pratar om kartor tänker vi oftast på sådana som svarar på frågan: ”Var ligger en plats i förhållande till en annan?” En större detaljeringsgrad, t ex vägkartor, hjälper oss att besvara frågan: ”Hur tar jag mig enklast och snabbast från den ena platsen till den andra?” Så länge vi vet vilka frågor vi söker svar på, kan vi konstruera kartor som hjälper oss med detta. Och dessa ser inte alltid ut som kartor. Svampplockaren kan få god hjälp att hitta de svampar han är ute efter genom beskrivningar av i vilken terräng olika svampar trivs bäst. Företagaren tar hjälp av olika ekonomiska nyckeltal för att orientera sig. O s v. För att hålla kartorna aktuella, måste vi ändra deras innehåll i takt med att terrängen förändras; en ny ringled byggs, företagets verksamhet förändras, o s v. Frågorna kan vara desamma, men svaren måste avspegla gällande möjligheter som kan variera över tid. 

Genom vårt sedan barnsben väl intränade mål-medel-tänkande är vi väldigt skickliga på att hantera denna typ av kartor och problemställningar. Där väldefinierade problem söker sina lösningar, eller välformulerade mål sina medel.  Där vi förlitar oss på linjära orsak-verkan-samband. Där vi vet vilka frågor vi vill ha svar på. Det är sådana tydliga strukturer vi försöker konstruera för att få överblick och hjälp att orientera oss i det myller av intryck vi bomnbarderas med från omvärlden. Där vi kan rutinisera så mycket som möjligt av våra vardagsbestyr så att de kan skötas av ”ryggmärgen” och vi kan hushålla med dyrbar hjärnkraft och kan reservera ”klokhjärnan”, frontalloben, till sådant nyskapande som den behövs till.

Att hålla dessa frågebesvarande kartor aktuella innebär alltså inget nytt i egentlig mening. Det är samma frågeställning, samma struktur, som fylls med aktuellt innehåll.

Frågeskapande kartor

Det är först när vi börjar utmana det vi tar för givet i etablerade kartor och strukturer, genom att ställa helt andra frågor, som grundläggande förändringar sker. Då är vi inne på de frågeskapande kartornas område, där vi inte vet vilka frågor vi vill ha svar på, utan är ute efter vilka intresseområden vi vill ställa frågor kring. 

Klimathot, överskridna gränser för ett antal ändliga naturresurser, växande medvetenhet om och irritation över klyftorna i resursförbrukningen mellan rika och fattiga, visar att vi inte kan fortsätta att bara springa fortare och fortare i samma intrampade spår som hittills. När MER av det vi redan har och gör blir FEL, måste vi göra NÅGOT ANNAT, utan att riktigt veta vad. Det är för att få hjälp att på bred front orientera oss mot NÅGOT ÖNSKVÄRT ANNAT som vi behöver nya kartor, baserade på nya frågor.

Ett antal studier visar dessutom att vi inte blir lyckligare eller friskare av mer, sedan vi börjat betrakta vår materiella basförsörjning som tryggad (se t ex Csikszentmihalyi (1990): Flow, Wilkinson & Pickett (2010): The Spirit Level och www.equalitytrust.org.uk, Alvesson (2006): Tomhetens triumf). Då är inte bristsamhällets utmaningar lika aktuella längre, utan frågan gäller mera vad vi blir lyckligare och mår bättre av när vi redan har det vi behöver för vår överlevnad. Vad är utveckling då? Vad ger mera liv till livet?

Brister är ganska lätta att definiera. Vi märker när något speciellt fattas eller är fel. Det goda däremot är oändligt och innefattar mängder av möjligheter som vi ännu inte har upplevt. Att få grepp om och formulera vettiga framstegsmått och mål ur det godas oändliga möjlighetsrymd är alltså en helt annan sorts utmaning än vi stått inför i kampen för överlevnad eller kampen för ”tillräckligt” av det vi eftersträvar. 

För att kunna fortsätta att använda invanda kartor, har vi hittills i i-länderna främst inriktat oss på att stimulera aptiten och undergräva mättnadskänslan genom reklam, statusjakt och andra slag av jämförelsespel. Men klimathot och annat begränsar allt kraftfullare utrymmet för denna strategi. Då måste vi utveckla helt nya kartor som svarar på helt andra frågor baserade på helt andra intressen än ”mer” av det vi redan har och gör idag. Vi behöver alltså kartlägga vad människor innerst inne blir lyckligare av och uppfattar som ökad livskvalitet när de redan har det de behöver och inte nappar på jämförelsespelet.

Ett skäl till att människor ändå deltar i statusjakten är rädslan att inte hänga med, att hamna utanför. Utmaningen är att i stället på bred front gå på djupet med frågor kring vad vi sätter verkligt värde på, vad vi särskilt uppskattar i det vi möter i vår vardag, vad vi skulle önska mindre av, vad vi längtar efter mera av. Att på olika sätt dela detta med varandra och få en upplevelse av vad det är att vara människa fullt ut. Att mötas som den man är och därmed få uppleva en gemenskap på andra villkor än ”inne-ute-spelets”. Att urskilja meningsfulla mönster i människors olika upplevelser och berättelser, som kan säga något om vilka intressen i världen som kan läggas till grund för nya frågor och nya kartor. Allt detta verkar vara en i hög grad gemensam uppgift, något vi måste göra tillsammans på ett eller annat sätt. Något av ett aktionsforsknings-projekt, en kvalitativ studie där deltagarna är med om att dra slutsatser av vad de upplever när de steg för steg prövar sig fram till nya förhållningssätt till det de möter i sin omvärld. Där grunden till de nya kartorna formas inifrån deltagarna själva.

En annan utmaning är hur de nya kartorna skall kunna ersätta eller samordnas med de kartor, modeller, ekonomiska och politiska system som ligger till grund för samhällets organisation, drivkrafter och styrning, utan att det blir kaos och det hela rasar ihop. Här ställs vi inför en del besvärliga dilemman. T ex att utveckling av världshandeln hålls igång av en ökande konsumtion, samtidigt som vår planet inte tål mycket mera av detta. Måste vi klara oss utan en tillväxtekonomi och vad händer då? Eller finns andra sätt att få ekonomin att växa, utan att tära på ändliga naturresurser?

Hur vi än ser på dessa utmaningar, är de oundvikliga i dagens värld efter vad jag kan förstå. Vi kan också se dem som en inspirerande, kreativ uppgift som tar både hjärta och kommunikationsförmåga i anspråk. Sådant som i sig ger livskänsla.