TV-satsningen på Kören ger mig hopp

Har ni märkt att SvT visar en tredje omgång av Kören, där den unge körledaren Gareth tar sig an nästan omöjliga utmaningar. I den första omgången fick vi följa hur han lyckades få tonårspojkar på glid från en "värstingskola" att både vilja och lyckas sjunga i en kör på hög nivå. I den andra omgången lyckades han göra samma sak i en gråtrist arbetarförort till London, utan några som helst traditioner av den sortens kultur. Hans utmaning i denna tredje omgång är att motivera, välja ut och träna upp 30-40 tonåringar som med hela sin tonårskultur aldrig har lyssnat på klassisk musik och ännu mindre på opera, att medverka i en svår modern opera med en kräsen publik som bara godtar föreställningar av allra högsta kvalitet. (Se TV1, tisdagar kl 20)

ATT han lyckas med det till synes omöjliga är i sig själv spännande. Men vad som framför allt griper tag i åskådarna är själva processen, HUR han steg för steg samlar ihop och tränar upp sin kör. Hans personliga kontakt med var och en av körmedlemmarna och hur han bryr sig om dem. Hur han lägger märke till vars och ens särart och lockar fram deras dolda potential. Hur han lyckas göra träningen rolig för dem, genom att (åtminstone här i början) inte ta för stora steg och ha lustfyllda övningar, som ger lärorika upplevelser. Hur han utan att på något sätt vara gapigt auktoritär ställer krav och väcker deras respekt redan genom sin person; de vill följa honom. Dem han har valt ut, tror han på, även om nerverna spökar och de misslyckas här och där. Och de blir stärkta av hans tilltro. Det ger näring åt en ömsesidig tillit - och, faktiskt, kärlek. Det är ett äkta, ärligt och rakt samspel.

Det är just denna typ av Jag-Du-relationer och processer jag tror på, när det gäller att bidra till en hållbar utveckling och skapa en önskvärd framtid. Där inblandade parter frimodigt från sina olika perspektiv delar med sig av sina sinnesintryck, tankar och känslor och på så sätt bidrar till en rikare och sannare helhetsbild. Där man tillsammans letar sig fram steg för steg på grundval av "det som då är".

Därför blir jag så glad och hoppfull, när TV fortsätter att satsa på denna typ av program. Eftersom de är beroende av tittare, betyder det antagligen att det är många som blir berörda och får ut något av sådana program. De får uppleva nya attraktiva sätt att samspela, skapa och vara i världen som de inte trodde var möjliga. Detta kan väcka en egen längtan och därmed uppmärksamhet och lust att ta vara på sådana möjligheter när de stöter på dem.

Nu såg jag i TV-programmet att denna omgång av Kören bara är på 3 program i stället för veckovis under en hel termin, som tidigare. I gengäld har jag sett hur man har börjat flagga för en ny omgång av Klass 9A. Och det är samma typ av program, som tydligen både TV och publik satsar på. Det gör mig hoppfull för framtiden och för utvecklingen av en ny kultur.