När TV-recensenten klagar på alla "pratprogram", typ "Stjärnorna på slottet" m fl, missar hon kanske poängen. Först pratar de med varandra. Sedan pratar var och en om vad de tidigare har pratat om. Det verkar som om hon fokuserar på innehållet. Och då blir det mycket prat. Men poängen handlar mycket mer om processen, om vad som sker inom var och en som de inte delger varandra under samtalet. Vad de fäster sig vid i mötet med varandra, hur de blir berörda av varandra, vilka tankar och reflexioner som väcks. Det är detta vi i publiken får del av när de en och en berättar vad de är med om. Då får vi en chans att följa och förstå vad det är som får dem att så övertygande prisa hur nära varandra de har kommit. Åtminstone för mig är det processerna som för oss människor närmare varandra som är det berörande och livsberikande i "pratprogrammen".
Är det inte samma typ av närhetsbefrämjande processer som är det berörande i program som Kören, Klass 9A m fl? Där kryddat med vilka underverk man kan åstadkomma med äkta "Jag-Du-kontakt", subjekt-subjekt, ömsesidighet - till skillnad från "Jag-Det", subjekt-objekt, där man främst försöker få den andre att göra något man själv vill. Kanske är det samma fenomen som får kvinnor att sätta "ärlighet" först och "humor" därefter när de skall ranka vad de uppskattar mest hos en partner. "Pengar" och "makt" hamnar långt ner på deras lista.
Processen är inte sällan väl så viktig som innehållet. Hur mycket rikare skulle inte våra samrören kunna bli, om vi frimodigare uppmärksammade och delgav varandra våra inre processer i vårt vardagsumgänge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar